swe3314

Ska man ha någonting gjort ordentligt ska man göra det själv! Jag köpte en ny mobil. Efter bara ett par dar började den tystna när den bytte låt då man lyssnade på musik. Om man tröck på volymknappen hoppade den igång igen. Det var väldigt irriterande att behöva ta upp mobilen ta ur den ur fodralet (jag älskar fodral, de håller prylar så fina under så lång tid) stänga av knapplåstet och höja eller sänka. För att bli av med problemet lämnade jag in mobilen på ett av Nokias serviceställen, "Mobilakuten"där uppdaterade de bara programvaran. Tyvärr insåg de inte att det var en röd 5800 de höll på med och installerade programvaran till en blå. Det är nog ingen större skillnad på den röda och den blå programvaran men nu finns det bara det blå temat kvar på mobilen så allt är blått. Det passar inte så bra till skalets färg.

Nu måste jag leta rätt på ett rött tema, allt ska man behöva göra själv!

/Il figlio di Nuija

Har du någon gång gått och längtat efter någonting? Är det inte dumt egentligen? Jag gör ganska ofta det: längtar efter att få segla, längtar efter den där nya mobilen, längtar efter att få åka till Italien. Sedan så är man plötsligt där precis dit man ville och då är man så intränad på att längta att det blir svårt att ta vara på de ögonblick man har längtat efter. Istället så börjar man genast längta och vänta på att nästa fantastiska sak ska ske.

Att ta vara på ögonblicken och att leva i nuet brukar gamlingarna påstå är så svårt. Om man inte anstränger sig och bara tittat framåt kan jag hålla med om att det blir svårt. Det gäller att fokusera "här och nu" och njuta av stunderna när de är "här och nu" istället för att göra det i förväg.

Idag är det jättefint väder ute solen skiner tyvärr är det 4minus-grader ute men isen smälter ändå i solen och det kan nog bli ganska bra bilder så nu ska jag ut och njuta av det fina värdet

/MSH Il figlio di Nuja

Träning är som kaffe. Väldigt gott och man mår bra av det. Men en del träning är jag lite tveksam till

hur kul den igentligen är. T ex spinning, spinning är ju en konstig träningsform. Sitta i ett trångt rum med hög musik, en massa svettiga cyklister och trampa på en cykel som inte ens går framåt. Hur kul är det att spinna då? Om du frågar mig nu så svarar jag utan att tveka "sktikul" men om du frågar mig i morgon när jag har gått upp aldeles för tidigt och sitter och sliter på den där dumma cykeln så kanske jag tvekar lite först. Annan träning, som all seglingsträning är i princip alltid kul.....mer eller mindre.

Min liknelsen med kaffe gäller även temperaturen. Om kaffet är riktigt varmt är det gott, men om det får svalna är det inte alls lika gott. Träningen är liknande. Om du är het och i form så att du känner att inget i välden skulle kunna stoppa dig eller som att du skulle kunna simma ifrån Michael Phelps utan att kunna simma. Då finns det inget bättre än träning. Men om du är lite seg och inte riktigt i form kan det ju ibland kännas som att försöka simma i sirap, det går knappt framåt alls.

Träna försiktigt
/Il figlio di Nuija

Nya saker är jobbiga att ha! I fredags fick jag ett par jättefina Ducati-Pumaskor. De är i skinn och blänker jättefint. De är så fina att jag knappt vågar ha de på mig. I helgen var det MC-mässa i stockholm och självklart skulle jag ha på mig de fina skorna då, det finns väl inte något bättre tillfälle att visa vilket märke man är lojal än p MC-mässan. Efter ett par timmar av gående och stående började det ju såklart bli små skrynklor i skinnet. Ingen tittar ju på skorna tillräckligt noga för att se dem utom jag och ändå så stör jag mig på dem. På kvällen när vi hade varit på mässan och skulle på fest med Ducatiklubben så var vi tvungna att gå en liten bit och helt plötsligt uppenbarade det sig ett hål fyllt med vatten under min fot. Min fot sögs som av en magisk kraft ner i detta djävulshål, min fot var dyngsur, min strumpa var dyngsur, men värst av allt, en av mina nya skor var helt dyngsur. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till en hel dag hade jag gått och kämpat för att behålla skorna fina och så trampar man i en bassäng av rännstensvatten. Efter ett tag när det mesta av vattnet hade runnit av insåg jag att skorna kommer att slitas om jag använder de oavsätt hur försiktig jag är. Nu står skorna i säkert förvar inlåsta i garderoben och kommer nog inte att åka fram innan det har torkat upp utomhus.


Min jättefina torra sko

NU ÄR DET SOMMARLOV!!!

Idag var jag ute och fotade lite nattfoto. Jag köpte ett fast 50mm 1,8 som yo me gusto. Det är super. Tidigare har jag bara haft mitt kittobjektiv 18-55 5-5,6 som vidvinkel och normalobjektiv. Det är stor skillnad! Med mitt nya kan jag få superkort skärpedjup, bra ljusstyrka, det en perfekt allround brännvidd och det bästa av allt är att det inte kostade mig skortan.  


jag lägger upp lite bilder från idag.


s:t johannes.

I helgen ska jag och Nisse iväg till motala på kurs kanske kommer bilder på det med senare. tack för mig.

Igår kväll såg jag på Sagan Om Konungens Återkomst, men i reklampauserna knäppte jag över till Rocky III och senare till Rocky IV. Den lilla tiden räckte för mig att bli tillräckligt inspirerad för att idag sticka ut och springa. Men när jag kom hem blev jag slö och gjorde nästan ingenting på resten av dagen. inget fotograferande inget mekande och inget bildredigerande men lite tv-tittande blev det allt.
 
jag gick ut till hundra% men när jag skulle öka så minskade jag istället.

Idag började många skolan.....stackare, det gjorde inte vi! Men imorgon drar det igång med två prov redan första veckan. 

Jag spenderade min extra lediga dag med noggrant utvalda aktiviteter som tv-tittande, fotograferande av skoavtryck och bildredigerande jag hann även med att gå ner i garaget en liten sväng. och så kom det en STOR lastbil med leveranser till pappa men någon pappa som var hemma för att ta emot leveransen fanns det ju så klart inte men rådig som man är så ryckte jag in. Det var inte lätt må jag säga för att lastblischaffisen var en mångkulturell snubbe som kunde två olika språk, italienska och tyska. Som ni vet så kan jag inget av dem så det blev en del gestikulerande.  Som så många andra italienare så hade även den här lastbilschffisen ett häftigt temperament. När jag inte fattade vad ett pekfinger på ett papper och ett pekande på vårt hus betydde så trodde jag att han skulle bli galen. Han slet sitt hår, han skrek och han gastade och plötsligt föll polletten ner. Si si svarde jag då blev han lugn. Men så kom nästa fråga och han blev lika galen då när han ville veta vart han skulle lasta av. Då förstod jag frågan direkt men han fattade inte mitt enkla svar. Sedan så visade sig att han var ganska så rolig. När vi hade hoppat upp i lastbilen så började han dra och dra i pallen, jag tänkte som pappa brukar säga det där går aldrig. Men trots min tvivel så högg jag också tag i pallen och började dra. Då ställde han sig och skrattade för han hade inte försökt flytta pallen utan dra loss plasten som satt runt om(pallen vägde 200kg). Då kom det, emellan skrattsalvorna så skrattade han fram han mamma Mia. Och Jag som trodde att det var nått som filmskaparna hade hittat på.  

Efter det äventyret återvände jag till mitt kära ps och tv-soffan


en av många bilder på skoavtryck i pulkabacken

Hela familjen åkte på eftermiddagen till mio för att kolla på ett nytt köksbord. Pappa brukar vara så kräsen men mamma hade hittat ett som hon var nöjd med och jag blev överaskad över att pappa med var det. Så nu är det beställt, ett nytt köksbord och åtta stolar.

Eftersom att mormor bor så bra till så åkte vi förbi där för att fika och ha det trevligt. Men det blev ett ganska så kort besök, tyvärr för att syrran skulle på någon kyrklig konsert i Söderledskyrkan. Men jag mamma och pappa var inte så intresserade av någon konsert så vi åkte vidare hem. Som vanligt så fick mamma ställa sig och slava i köket medans jag och pappa tog en promenad runt hundvarvet(det promenadvarvet som pappa brukade gå när han hade hund).  

bilderna är tagna med martans softfillter på så att de vackra ringaran kommer fram

Igår började pappa demontera våran oljetank i tvättstugan för att vi ska göra om tvättstugan till tvättstuga och förråd. Så vid frukostbordet frågade han ifall jag kunde hjälpa honom med att bära ut de demonterade delarna för att de är så otympliga. Visst svarade jag när ska du ha hjälp? Om någon timma svarade han jag ska bara såga loss det sista, så jag städade mitt rum och fixade lite i en timma sedan gick jag ner till   honom och frågade om han var klar snart. Men det såg jag ju själv att han inte var för halva tanken stod ju kvar och det fanns inte en chans att den skulle gå ut genom dörren.

Nej stick ut och spring så länge svarade pappa. Sagt och gjort, jag drog med glatt humör på mig träningskläderna och stack ut för att ta en runda runt Smedby. Något ringrostig så tog jag mig runt mitt planerade varv. När slutspurten var nära så sprang jag förbi Alichias hus och precis då så stack en liten grön varelse med mössa och konstig lugg ut huvudet. Det tog ett par sekunder innan jag hann reagera. Jag slog på en tvärnit och vände tillbaks för att se om det verkligen kunde vara Alichia. Det var det. Jag fortsatte att streta på och till slut klarade jag av hela långa Smedbybacken och Långängsgatan.

När jag kom hem så var pappa fortfarande inte klar med tanken.
  

I förrgår så hade jag en skön dag inomhus. Jag satt framför datorn och tv:n hela dagen. För att kompensera det så tog  jag och syrran en promenad till Ljura-bäck igår för att mata änder. Eller hon skulle mata änder och jag skulle fota de. Mitt problem var bara det att under natten hade det kommit snö och det var jättekallt ute (-3). Som vanligt så hade inte jag några lämpliga skor så jag tog ett par år gamla och för små Graninge-kängor. Det skulle jag inte ha gjort för att på vägen hem igen började jag känna av att de var för små och när vi nådde trappen så hade jag fixat ett rejält skoskav på hälen.

Detta resulterade i att jag och mamma för in till sta´n för att köpa vinterskor och hon skulle på Friskis och Svettis. Jag hann lagom ladda över mina ankbilder till datorn innan det var dags att grabba kameran och stativet och fara in till sta´n. Väl där inne så gick vi till Euro sko, (tidigare, Din sko) mamma hittade ett par ordentliga Goretex-skor som satt bra. Vi fortsatte vidare på år jakt nu sökte vi ett lite "snyggare" par skor att ha i skolan o.s.v.  Jag hade blivit tipsad av Benko om ett par snygga på skopunkten och jag följde Benko´s råd.

Eftersom att mamma skulle träna efter våran runda på sta´n så fick jag ensam gå till chlas i sjön för att införskaffa lite svart färg att måla framramen på Gileran med. Efter det så var det dags att gå hem. På vägen hem när jag skulle fota ett väldigt snyggt upplyst träd så stötte jag på ett stort problem med kameran. Det satt inget minneskort i! Det var inget annat att göra åt saken än att packa ner kameran och utan sällskap vandra hem.

Som tur var så lyste Martan upp min promenad genom att ringa och säga:

-Jag har en grunka till dig!

- Till mig?

- Ja vart är du?

- Vid ica-ljura

- palra dig upp hit då!

Så jag gick upp till Martan och där så fick jag en "julklapp" oinslagen och ett par veckor sen men det var ju trevligt av honom ändå! Jag fick även låna en lastolite-skärm av honom.