ibalnd suger livet.
Fy sjutton vad kämpigt livet kan vara ibland. De tre senaste åren har jag gått till skolan varje morgon som jag skulle gå till skolan. Under tre år har jag inte fått en endaste anmärkning på sen ankomst. Jag har pluggat upp mina betyg till skapliga, inget man häpnar över men skapliga. Det finns en enda anledning till att jag har orkat kliva upp ur sängen varje morgon. Den anledningen är att jag hade ett mål. Målet är satt väldigt högt. Mitt mål här i livet är att vinna OS. Ett väldigt stort delmål för att uppå mitt mål var att komma i på Motala seglargymasium. Nu har jag sökt och jag har även fått besked. Det stod ungefär: Tyvärr finns det inte plats för dig, du har två framför dig i kön. Hur stor att chansen att TVÅ st hoppar av när man har valt ett sådant program och fått chansen? Det känns så förbannat piss så att det finns inte. Tre års möda och längtan och när man väl står där så vill de inte ha mig. Min tränigsparter och vän Nisse kom in men inte jag. Synd för mig kul för Nisse. Grattis Nisse. Tyvärr har jag alltså ingen att träna med här i Norrköping.
Trots alla motgångar och att Sveriges bästa tränare inte tror på mig så kommer jag inte att ge upp. Jag ska fortsätta mot mitt mål och inte ge upp. Här borde det avslutas med ett Rocky citat. "livet är tufft men det handlar inte om hur hårda smällar du kan ge utan om hur hårda smällar du kan ta"
